...i alla fall förtäckta sådana, för då blir det saker gjort. fick ett facebokkmedd idag där det stog "Uppdatera din slöfock!"
Obama installerades igår. Hörde på radion att man skulle uttala det ungefär BRAAK obama. Inte barrack typ.
Liza marklundbråket om "gömda":
Jag läste den för några år sen och trodde inte på allt hon skrev. Lät väl tja... jag vet inte... jag har svårt att tro att allt det där hände. trots att jag vet att det finns sjuka människor som är i stånd till fan och hans moster det vet jag, men ändå.
Och nu är drevet igång.
Tiiiiiiina Roosenberg försvarar Liza eller kvinnor i allmänhet. kanske skulle drevet blivit mindre om det varit en man. jag vet inte. kanske är det såhär många gör . Säger att det är sant eller baserat på sanningar. och en artist -konstnär är ju fri,. men ja... jag har i alla fall jämt trott att det var meningen att den boken skulle skildra sanningen och nothing but the truth amen.
en annan bok som jag också har svårt att tro rakt av på är den där david pelzer eller vad han heter som skrivit om sin barndom med en galen mamma som var helt vidrig kanske tom än mer vidrig än att ha alienmodern som mamma.
sen är det väl en annan sak att jag tycker den är skitcasst skriven. boken.Gömda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Egentligen kräks jag på hela Gömda-grejen men jag måste ju ändå kommentera nu när du äntligen fått ändan ur vagnen och bloggat lite (slöfock!)
Jag tror inte att det överhuvudtaget går att skriva en roman som är helt och hållet sann, hur goda intentioner man än har. Sann för vem? Allt vi upplever har en alternativ sanning. Jag kan garantera att mitt ex upplever det jag skriver som lögner rakt igenom, när jag tvärtom upplever det som att jag har skyddat honom och inte berättat alla jävligheter han gjort. Så olika ter sig våra sanningar. Och beträffande sanningshalten i det jag skrivit så finns det händelser som är ihopvävda, omformulerade, förkortade, förenklade, förtydligade, bara för att texten skulle bli mer förståelig och för att jag inte ville lämna ut exet, mig eller min familj för mycket. Ändå är det en sann historia. Det är min sanning.
Det är ruggigt olyckligt om kvinnor, eller män med för den delen, blir misstrodda när de öppnar sitt hjärta och berättar om sina traumatiska upplevelser. Himla dumt om Marklund drar med sig hela genren i fallet.
Jag gillar inte alls Marklunds böcker och jag har inte läst Gömda, men jag vet att den betyder mycket för tjejer som varit med om liknande saker. Det är det som spelar roll egentligen. Om bara hälften av det som står i boken är sant så är det gott och väl tillräckligt som bevis på att tjejen haft ett helvete. Räcker inte det? Varför är det överhuvudtaget intressant vad som är sant eller falskt i detalj. Jag förstår inte det.
Nä jag tycker nog bara att man ska glömma skiten och låta dem som mår bra av det, läsa "Gömda" och vi andra slipper gärna och läser någon annan av världens miljarder böcker.
Så, ett väldigt långt inlägg över en fråga som jag inte bryr mig om . HAHA!
Skicka en kommentar