Såg på Michael Jacksons minnes ceremoni på tv.
Att han var stor har man fattat, men så stor. En del upphöjer honom till messias.
Det är ibland väldigt amerikaniserat...." he will live forever änd ever, and ever änd ever..... and ever.........and ever...... och.... surprise....ever igen.
men jag ska inte sitta här och vara sån, faktiskt blir man rörd. Han har tydligen betytt väldigt mycket mer för det svarta i usa än man kan fatta. Öppna dörrar och sånt. Detta trots att mj blev vitare för varje år.
Det pratades mycket om att ta hand om sina medmänniskor, och som kommentatorerna sa, om han bara hade fått höra en procent av allt som sas om honom där när han levde, kanske hade hanlevt ett annat liv och levt än idag då.
Fan det är tragiskt hur han måste ha mått.
jag tycker han blev mänsklig där igår kväll. så länge jag bara avföärdat honom som en pajas med alla sina operationer och konstigheter, kanske har jag tilloch med varit lite skraj, han har sett lite otäck ut med alla sina konstiga utseenden och masker.
jag har tyckt att det varit uppenbart att barnen inte var hans biologiska, " det ser väl vem som helst att det är "vita" barn totalt". men nu backar jag lite. Det var så jobbigt att se flickan när hon säger att hon älskar honom, hennes gråt.... sen får folk säga att det är masshysteri och allt men det tog, om man säger så.
Och han var bra, nått annat kan man väl inte säga???
lilla gubben.
3 kommentarer:
Jag har oxå haft lite svårt att se MJ som en människa. Tyckte inte att han blev det mer efter igår heller. Jag satt visserligen och snyftade lite, men tyckte nog mest att det var scary. Amerikaner... de är lite dryga, eller hur? Höll på att kräkas på de där överdrivna talen. Och jag var inte så förtjust i exponeringen av hans dotter heller. Men jag höll ju själv tal på min fars begravning, öh... kanske inte alls samma sak kom jag på.
Nä ceremonin tyckte jag inte om. Däremot kollade jag på Dangerous filmen efteråt och imponerades av MJ's magiska moves. Han var en grym artist, hur konstig han än var i övrigt.
Amen
Ungen som blir framskjuten av fam J: det gör ont att se henne så ledsen. man tänker, eller jag tänker på mig själv... man var i den åldern
Å när ska du börja blogga igen då?
Skicka en kommentar