Nu när jag ska skriva det här inlägget så lyssnar jag precis på ritarn... igen.
fan jag blir så glad av han. kanske skulle jag villa ha honom som min son.
Men om det nu vore så att jag hade han som son så skulle jag ta honom till hals och snokläkarn så de fick ta bort hans polyper.
hahahahahahah" den här då:
-"Penol, the tuschpenna of mobbade make up artists"
sen skulle jag ta med honom till min psykolog.
Nu är jag stassing igen efter dagar på Ön. vad gör jag då då?
sommarlov för ensamma förtiåriga flickan... ... vad göra?
träna?
handla laddbatterier, sandpapper, plastic padding, radar mot tvestjärtarna på balkongen?
rota upp nån annan sommarledigdrabbad att leka med?
måla?
städa garderob?
Lite skönt med sämre väder. men ett par dar räcker sen vill man sommra sig i solen igen.
Kom på mig själv med att ligga och beundra min arm igår kväll. jag tyckte den var snygg, lagom brun och ljusa hårstrån spom glänste lite fint. jag kanske ändå älskar mig själv?
för visst säger de att man ska göra det. Först då kan man ta in ooch älska andra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
...att älska sin arm en vecka om året (när den är brun med ljusa hår)är ju en bra start på att älska sig själv.....fortsätt med den terapin...och du kan bli en Mia Törnblom-kopia...
Mvh Dr Koppar och Zink
I love ritarn jag med. Han är ju som du ju. Man skulle nästan kunna tro att det är din oäkte son.
Kom hit och lek med mig då!
Skicka en kommentar