Arvedelen...

Jag gör ett blogginlägg om ångest idag. Det har jag aldrig gjort förut. Jag vill vara ny och fräsch liksom---

Det har blivit nya höjder i ångesten. Kanske rekordnoteringar?

Först så lämnade jag en fika på stan mkt abrupt med ett fint litet:
-Hörrni, jag har panikångest så nu går jag.( hur smart sagt, på en skala???)

DSet gjorde jag lämnade A med personen vi skulle fika med.
ojojoj, jag skämdes och funderade vad fikamänniskan som inte känner mig så bra skulle tänka. Men, men, jag orkar inte bry mig. Jag kan inte ursäkta mig själv hela tiden.
det var i alla fall konstigt att bara dra så. Eller så var det bra. Typ att göra något av det otänkbara. För det blev inget vidrigt riktigt av det. När jag gått kändes allt lättare.

Men det satte igång nått ialla fall som inte var bra.
jag började tro att nu fan är jag på väg att bli galen också, inte bara att jag tror att jag ska dö alltså...

Det kändes så okontrollerat att bara dra.
Jag känner mig typ överhettad i huvvudet. Då taänker jag att jag kommer att fastna i detta och inte kunna komma ur det själv och sen kommer jag att bli inspärrad.
Kanske är det bra att ångresten byter skepnad och inte är fullt lika fysisk?
kanske på väg mot bättring???

Sen blev det midsommar och med detta i bagaget blöv den dryg.
Tillsammans för allmän nojja om att sommaren redan snart gått och vädret är fult och jag har inte badat( så enkelspårig är jag)

så blev det bara tok
och vi var bortbjudna och jag hade ångest i 5 timmar till och från och knäna skakade som kastanjetter, om de skakar, sen blev det helt plötsigt lugnt. det rann
av mig och jag var glad att jag inte flydde som jag brukar.

Bestämmde mig (än en gång) för att det är jag som bestämmer över min kukångest.
jag ska inte låta den jävulen begränsa mig eller sätta sig på mig.
den apan får väl komma men då får han sätta sig lite på sidan av för här är det jag som bestämmer.
(om jag förbjuder den att komma kommer den bara att komma än mer så det är lika bra att apskaftet får vara med men att jag kan ta bort grisen.... intalar jag mig...

men fy vad svårt det är att inte ge efter för den.

idag har jag gett efter minst 2 ggr. jag fixade inta att åka och köpa glass och när jag senare skulle ut en sväng med bilen så var jag i egna tankar och skulle lägga i backen och så gjorde jag fel och då tillskrev jag mig själv någon allvarlig hjärnsjukdom ( så var det med att ångesten bliviyt mindre korpopslig...)
och gav fan i bilturen.

oj va långt inlägg det blev idag då. men det handlade ju också om mitt största fritidsintresse...