torsdag 21 maj 2009

kära dagbok (varning idag blir det känslogegg)

Att man oroar sig så in i glödheta jävla helvetet på det sätt jag gör....
äntä könstit???
hälsoångest, hypokondri, ps....Kalla det vad man vill.

Kommer jag att svimma när jag ska på mammografi för första gången i mitt liv?
(bara det; MAMMOGRAFI:::::::::::) fatta, det är ju för äldre..... och så jag då med mina myggbett.
jobbigt. jag tycker det känns skamligt. så illa är det. det är väl inget skamligt med att man kollar att man inte har cancer, det är ju en sjangtil service det svenska samhället har.

men åh vad jag vill inte tänka på det, att jag ska dit,
på tionde våningen,
jag åker inte hiss.
jag kommer att vara spänd pga situationen när jag kommer dit,
då kommer jag att ha lite påslag,
då kommer jag bli rädd att jag ska svimma eller dyl, även fast jag aldrig har gjort det.

jag oroar mig ofta, ofta. Det inskränker mitt liv så in i helvete och har gjort under alla år. jag vågar inte lita på kroppen. varför???
den är ju stark och tom folk som är sjuka kan ändå leva. men marie carlsson, jag måste tro om mig själv att jag är väldigt unik.

1 kommentar:

din terapeut i bloggvärlden sa...

Älskade känslogegga!
Vad jag önskar att din oro kunde dämpas lite så att du inte behövde oroa dig för så mycket olika grejur i livet.
Fast jag skulle också vara nojig inför ett mammografibesök. Hu! Att klämma ihop tuttarna i en sån där maskin. Det ser fan inte mänskligt ut. Däremot är det fullt mänskligt att tycka att det är jobbigt att gå dit. Slå inte ner på dig själv för det.
Och ja, du är väldigt unik sötisen! Du har ju en helt egen båt förbövelen!

Lycka till på tuttografin. Lova att berätta hur det går. (Kanske kan du fotoblogga lite med mobilen så att vi får följa dig hela vägen, från hissen ända in i apparaten?)

Kram