Kanske ser man int e så vacker ut där man hasar sig fram över de vindpinade slätterna. Snoren hänger samtidigt ut från båda näsorna som en fantastiskt lång 11a(dalelva?). Men det gör inget, man når ju bra.
Förr var det viktigt att verka vara en stenhård atlet, att inte vara ful. Det var jobbigt. För det uppnåddes ändå aldrig. På det tiden trodde man att "kanske kanske kan jag bli en elitåkare"..... oj, oj, oj...
nu är man bara glad att man åker.
På den tiden blöev man sur om man blev omåkt, man var rädd att alla skulle titta och säga:
-Kolla kärringen! hur fan rör hon sig.
Ramlade man så skämdes man och blev arg.
Nu kommer korten!
Vad ser ni då på korten.
Ja det är nyårsafton och långfärdsskridskor och min vita äckliga mat häromdan och det är min linjal jag fått från en gammal svärmor som gör reklam för preparat man ska använda om man har fått husdjur i grenen. Varfölr fick jag den?
men den är fin och bra.
och sen är det en fin text från en flyttbil här utanför. Jag tänkte; kanske vill nån hyra mig, jag är bra på det mesta. men inte på att demontera pubesringar, kakan!
1 kommentar:
Den där linjalen är ju hur kul som helst!
Skicka en kommentar