...3cm snö på fästzonen...

...Så var föret igår. Ingen toppenåkning, ganska pissig faktiskt, men jag var nöjd ändå. För att inte tala om resten av dagen. Tamejfan att jag faktiskt hade det väldigt bra. Inte en sekund jag nojjade mig. Inte en sekund jag funderade på att jag slösade bort mitt liv.
Jag köpte okej julklappar, jag julstädade i köket, det var tom roligt att ta bort häääärligt flott från fläkten.
Sen fick jag sätta mig med mitt favvoämne, korsstygnen! Det ska bli en Nina hemmingson.
Satan i gatan(tack Karin för uttrycket) vad jag jag är hooked på det!
Bidragande orsak till detta måendet var tvivelsutan (tack jan guilljotin) för det uttrycket)vädret. snön stog som mjuka duntofflor i golvet.
När jag åkte hem från stan så insåg jag att tycker att detta tom är mer svårslaget än en varm sommarkväll. Faktiskt!

Och ni ska vata att jag har inte ökat mitt cipramilintag trots detta exalterade inlägget.
Och nu spelar de Larz christerz på radion; måste jag säga att jag har det lite trevligt?

Fröken diet är mer eller midnre okontaktbar då hon pluggar som en överstimulerad tjackhora. När jag slänger ur mig mina evighetslånga tirader om nått fantastiskt på jobbet eller annat intressant hör jag hur hon far iväg in i processandet i hennes ganska duktigt svindlande hjärna. Och då kära vänner ska ni veta att jag pratar om så pass intressanta saker som föräldrar som har en fling på självaste moi. fatta att jag är lycklig!!!
Huga.

men en obehaglig tanke slår mig, jag har en gång i mitt liv hört att nån tyckte att jag var sån som inbjuder till slikt.... Men jag är ju bara trevlig...ibland.
Inte fan står jag och putar med mitt tajta arsel eller viftar på tuffsinuffsarna
(tack kurt olsson för ordet)
(eller Pappán som de säger i Gagnef)
Jag som inte ens kan vifta med dem, hur skulle det se ut?
Jag bara bjuder på mitt snabba ordflöde. och går man igång på det så ...grattis...eller nått.