Kanske blev det lite dumt i telefon i morse. Min inte alldeles kuranta hållning till ön blev dum. Jag är rädd att hela sommaren ska gå förlorad om jag missar en dag då jag kunnat vara på ön då solen skiner. Jag får lägga av med det. Ön finns kvar, dagar med sol kommer antagligen åter. Och det är ganska tråkigt att uggla in där jämt. när man har varit ifrån något märker man ju bara mer dess storhet när man återvänder. Så, nu ska jag väl ha övertygat mig om att det är så. Väx upp pippi långstrump kanske jag ska säga till mig själv idag...Jag är egoistisk är jag rädd... men allt som är och det som är konstaterat kan jag kanske ändra på. eller så.
Var till mammas grav idag med jättegoda liljekonvaljer. Det har varit mors dag som jag hoppade över, tog det nu istället. När man har tjoffsat i blommorna i en grön spetsig plastvas och tvättat bort fågelskiten från stenen, då blir det lite tomt. mest av allt vill jag pussa på stenen och klappa på den, men jag inskränkte mig till ett litet klapp och sen gick jag , kanske skulle jag ha stannat och tittat lite mer, men jag kände att det här blev bra.
Letade efter mormors grav, där hon ska ligga men stenen har inte kommit än.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kära du, jag känner igen den där känslan av att vilja vara på en viss plats vid ett visst tillfälle. Det händer mig ofta på sommaren. Antagligen för att sommaren är så kort och de ljuvliga stunderna allt för få i jämförelse med mörka vinternätter. Man vill ta vara på varje fin sekund.
Fast det kan ju faktiskt vara fint på flera ställen och på flera olika sätt.
Gravar... vad jag önskar att vi slapp gå till dem för att besöka våra föräldrar. Kram på dig!
ja fan om vi hade dom här så vi slapp ha den här konstiga konversationen med klapp på kalla jävla stenar. kram kram gumman!
kolla in filmklippet på min blogg om du behöver muntras upp!
Skicka en kommentar